Dennis Andersson: Ta ett steg tillbaka – låt ungdomarna spela!

Det är dags att vi föräldrar ger ungdomsfotbollen tillbaka till ungdomarna. Kan vi dessutom lära av dem kan vi lösa de vuxenproblem som hotar glädjen i ungdomsidrotten.

Om en vecka blåser våra domare igång de första matcherna på våra 103 fotbollsplaner och Gothia Cup fyller än en gång Göteborg med ungdomlig glädje. Vi är mitt i en mästerskapssommar där VM för damer och Copa América för herrar precis har avslutats, samtidigt som Afrikanska Mästerskapen är mitt i sitt slutspel – men det finns ingenting som kokar ner och kanaliserar känslorna i fotbollen i koncentrat på samma sätt som när ungdomar spelar.

Glädjen, förväntan, besvikelsen – fotbollen känns som mest i våra ungdomar och det är därför det är en ynnest att varje år få njuta av den genom deras upplevelser under Gothia Cup. Tack, alla föräldrar och ledare som engagerar er ideellt och ger så många barn minnen för livet. Vi är många vuxna som kan se tillbaka och konstatera att den genuina glädjen i fotbollen var som störst i våra unga år.

Men för alla ungdomar är det inte så. Vi kan i dag ta del av studier och rapporter från olika delar av världen, som larmar om att barn slutar idrotta i tidig ålder på grund av negativ press från vuxna. Ett problem som tar sig olika uttryck och angrips från olika perspektiv i olika länder men som är universellt i sin existens. Föräldrar som gapar och instruerar från sidlinjen dödar inte bara glädjen för barnen, utan kväver också deras utrymme att utvecklas genom att tänka själv och ta egna beslut på planen.

Nu tror ni att jag står i ”anti-tävlings-ringhörnan”. Inte alls. Vi tror inte på att dela ut medaljer till alla som deltar. Vi tror inte att det skyddar ungdomarna att inte ha ett slutresultat när en match blåses av. Men att så många vuxna inte kan hantera tävlingsmomentet gör inte våra ungdomar bättre. Det gör dem bittra. De slutar spela.

En undersökning vid Michigan State University ställde frågan till barn: Varför spelar du?

Svaren var tydliga – för att det är roligt, för att de vill lära sig, vara med sina kompisar och för att de gillar spänningen. De vill vinna – de värderar att vinna – men det är inte anledningen till att de är med i laget och spelar, att vinna tog sig inte ens in på topp tio av svaren.

På samma sätt kommer ”att vinna” långt ner på listan i studier om varför föräldrar vill att deras barn ska idrotta. I stället handlar det om att lära sig att kämpa, att vara beslutsamma och inte ge upp om de inte lyckas direkt och att hantera motgångar och framgångar.

Men om det verkligen är det vi föräldrar är ute efter – att ungdomarna ska lära för livet genom fotbollen – då behöver de få uppleva både det bra och det dåliga. Det handlar alltså snarare om att utbilda och utveckla föräldrar till att ge ungdomarna rätt stöttning för att de ska lära sig hantera både segrar och förluster – snarare än att förändra förutsättningarna för ungdomarnas idrott. Det är ur glädjen som framgång föds.

Det finns många goda exempel på klubbar som arbetar med frågan om föräldrarollen i ungdomsfotbollen med ett positivt resultat. Allt från gräsrotsföreningen på ”landet” i Lidköpings FK, som via ”minimöten” med föräldrarna tio minuter före avspark involverar och utbildar föräldrar i barnens idrottande, till elitklubben i storstan i AIK, som via stöd av forskning nu valt en annan väg med sin ungdomsverksamhet än andra akademier i Stockholmsområdet.

Gothia Cup arbetar sedan fyra år tillbaka med fairplay-projektet Celebrate the Game, där vi tillsammans med Länsförsäkringar vill göra klimatet på och vid sidan av våra planer ännu bättre. I år fokuserar vi på fotbollsföräldrarna, genom att lyfta fram vad ungdomarna själva menar att de behöver från sina föräldrar när de spelar, under hashtaggen #letusplay.

Några konkreta tips – om du vet att du som förälder har svårt att vara tyst vid sidlinjen, eller om du vill hjälpa en annan förälder i laget som kämpar med sitt engagemang – är att fokusera på andra barn än ditt eget och hitta bra saker de gör i matchen. Lär dig när det passar ditt barn att prata om en match, du behöver inte ge din matchanalys så fort barnet hoppar in i bilen på väg hem. Och när ni pratar om matchen – fråga hur det gick för laget, inte för din son eller dotter.

Men framför allt: ge tillbaka ungdomsfotbollen till ungdomarna. De har tränare som instruerar och leder dem – ni ska vara deras mammor och pappor. Ge dem er uppmuntran och er kärlek – inte era råd.

Ungdomarna vill hitta sina egna lösningar där ute på planen. Ta ett steg tillbaka och låt dem lära sig genom att använda sin kreativitet och utveckla sin problemlösningsförmåga och spelförståelse.

Låt oss hjälpas åt. Låt ungdomarna spela.

Dennis Andersson

Generalsekreterare, Gothia Cup